11 timmar

Att dela 11 timmar i en minimalistisk värld där all yta är noga uträknad för att täcka alla behov är en prövning. Lägg därtill människor med olika rutiner vad det gäller sova, äta, kissa osv. Jag hamnade såklart ytterst i fönsterraden vilket naturligtvis ställde lite extra krav på min ödmjukhet. Grabbarna innanför mig och jag kom omedelbart i otakt med varandra så jag upplevde att jag gjorde alla moment minst två gånger och sova var inte att tänka på. Grabbarna är två danskar i sin bästa ålder vid namn Frederik Simony Cramon och Theis Nielsen (de gillar att vara med). Frederik har långväga anor från Italien och Frankrike .Trots detta kaos lyckas jag trycka in en kraschkurs i konversationsspanska. Vad som imponerar är Värdinnornas arbete som flyter fint, hyfsad mat och söta leende. Att frysa halva dan med att åka till Köpenhamn för visum visade sig var fullkomligt onödigt eftersom det ingick i flygbiljetten. Ett upp mot Apollo som inte har koll och kommunikation med flygbolaget. Fem timmar kvar till Kuba och jag är på!... Upptäcker att jag tydligen har hamnat ur fas med mig själv och håller på att avsluta min blogg. Alltså, jag är tre timmar till Varadero som ligger ca. 13 mil från Havanna där jag ska hitta Appolos transfer, kan ju bli spännande... klockan är vad klockan är i Ontario, typ tio? För första gången känner jag att det är att resa trots att jag flyger, det ha liksom skapats ett litet universum här som pockar på din närvaro och jag gillar det.