Söndag

Jag är mentalt blockerad! Vill få ner allt som händer mig och jag kämpar med att inte bli alltför splittrad och kvantitativ i mina redovisningar. (Kommer med all säkerhet att misslyckas i detta)

Det är söndag, klockan är tre på eftermiddagen och jag är tillbaka på hotellet efter en liten promenad på Havannas gator. Man får ta dessa promenader i små portioner så här i början för att inte drabbas av chock. Det är starka intryck, mycket starka.

Livet här är tufft för invånarna och jag påminns ständigt av detta. På rundturen igår som gick över Plazza De Revolution, delar av Havanna Libre och Gamla Havanna fick man åtskilliga gånger vänligt men bestämt neka diverse tiggare, krimskramsförsäljare, falska cigarrmånglare osv. Eftersom systemet ger så litet utrymme för egenföretagare (i princip alla hotell och restauranger ägs av staten) blir det si så där med service. Jag sitter i hotellets bar och dricker en cola och önskar lite nötter till denna så finns inte det, jag blir erbjuden oliver men Barbara (Bartendern, ganska passande namn eller?) avråder bestämt från dessa eftersom de inte riktigt är ”up to date”, bör tillägga att hotellet har 120 rum och ligger ett stenkast från Hotell National. Det finns helt enkelt väldigt lite konsumtionsvaror. Letar fortfarande efter en vanlig affär med chips, läsk och annat. Ett skoskav på höger häl hindrar mig från längre upptäcksvandringar men som sagt, tillvänjningsfasen för Havanna är längre än normalt. Vet inte heller hur den dåliga luften kommer att inverka på en långvandring.

Alla är ute på en söndag och man klär upp sig för att bara strosa runt, hälsa på en vän eller bara sitta och glo. Valde idag ett litet matställe en bit från turiststråken, Le Resturante Terazza. Samma uppdåd av personal men mer inriktat på den lokala befolkningen vilket satte mig helt ur spel. Fick en meny där jag inte fatta ett skit men blev rekommenderad ”ala” kroppsspråk en anrättning som inte smakade illa alls. Men det Kubanska köket är mycket mediokert, så den gourmet jag anser mig vara lider rätt svårt.

Måste till slut berätta om det Skottska paret jag träffade på rundturen igår. Han, en tunn man i femtioårsåldern i retrosommardress, extremt fula sandaler, T-shirt från åttio och gräsliga kakishorts. Hon, röd rakt igenom, smällfet typ 120 kg tyngre än sin man och sådär helt underbart bestämt engelsk och med ett jävla självförtroende, fanns ingen som helst tvekan i vem som bestämde i den familjen. Båda med katastrofalt dåliga kameror, jag fick naturligtvis hjälpa de med ett foto av de båda med Havanna som bakgrund, inte det lustigaste ögonblick i mitt liv. Men de gav mig en kvalitativ stund och framförallt kunde jag göra mig förstådd vilket inte är helt enkelt i detta tokiga land. Toan och duschen funkar ganska bra nu så ikväll blir det en stor tvåa och tvagning av hela kroppen, LYX!