Vilken dag!

Fredag

Har lite att berätta om denna dag, Plötsligt börjar allt funka! Jag har varit ganska bekymrad över att jag inte kommit i kontakt med min bank, det går bara inte. I min tro på att resa säkert begränsade jag kapitalet på mitt Visakort och naturligtvis var det ett misstag. Här ifrån Havanna har jag ingen kontakt med banker i sverige, pronto!. Till min stora lycka var Hampus, min systerson inne på fejjan som ringde mossan som jag sedan kunde chatta med en stund, och vilken stund, MOR jag älskar dej inte bara för du fixade mina små ekonomiska problem utan för att det var så roligt att ha dej live en för en stund, helt underbart. Jag styrde sedan stegen hemåt och besökte några gallerier på vägen som visade konst som jag inte riktigt förstod, mycket revolution här som tecknas i varierande abstrakta former. Lämnade datorn på rummet och utan karta begav mig sedan ut i Havanna och lät mitt hjärta och fötter styra vägen, denna stad som är ett unikum och jag fattas ofta ord för beskrivning. Från det yttersta misär till... medelklass! jag stannar där. Det är svårt ifrån mina svenska ögon att se överklass i Kuba, den finns säkert och/men jag är ganska glad över att inte hittills sett den på nära håll. Kontrasterna tar så tvära kast i denna stad, i samma kvarter samsas fallfärdigt och välbärgat. Man kastas hänsynslöst mellan ytterligheterna och mitt hjärta sväller av ödmjukhet över att leva i ett land så långt borta från detta ickelagom. Oj vad djupt det blev nu då, låt oss raskt fortsätta dagen. Hade en liten plan på att försöka få mitt kliande skägg trimmat och på vägen till internethotellet passerade jag en barberare som jag så klart inte hittade på vägen hem. Under tiden som jag letade barberare blev jag hungrig, och råkade befinna mig i korsningen mellan väg 21 och J där ramlade jag in på Gringo Viejo som bjuder på en suspekt entré, ner och till höger sedan mer ner för att sedan stiga in i en sval och mysigt dekorerad lokal. Där äter jag bästa måltiden så här långt. En förrätt bestående av en boll av potatis och vitlök, ganska god. Sedan en mediumstekt biffsteak med ris och svarta bönor som smakade i jämförelse fantastiskt, gott kött och faktiskt välkryddat. Vid bordet intill satt en kanadensare från Quebeck (antagligen felstavat) som höjde livsglädjen på denna plats i kubik. Hans franskspanskengelska förde samtliga gäster samman och vi hade en ögonblinksstund tillsammans, fylld av dråpliga kommentarer och nationella skämt. Personalen här var betydligt varmare och engagerad vilket bidrog till den goda stämningen. Jag hittade lite hem här, och kommer säkert att återkomma.

Mätt och mycket belåten gav jag mig ut på jakt efter barberare. Började fråga mig runt och hade plötsligt en ung pojke som ledsagare och efter en kort promenad hamnade jag på en salong med tånagelklippning i entrén men ganska tjusigt för övrigt. Min barberare Juan tog hjärtligt emot mig och efter överenskommelse om hur jag skulle se ut fick jag en upplevelse i särklass, heta handdukar och hela köret. Kom ut från studion som en ny människa för det förtila priset av 85 kronor!, klippning och rakning, hinner nog med en till innan jag åker hem. Passar på att åka en tur till gamla Havanna som erbjuder allt och då menar jag allt, billiga aktier på BP eller helt enkelt en kvinna för kvällen, både ett enkelt val i teorin som i praktiken. Denna del som envisas stanna kvar i ett kvasifemtiotal som absolut inte existerar varken materiellt eller kulturellt. Men historiskt bär stadsdelen sin börda med lätta vingar, galet stora barer med hur mycket personal som helst. Men också riktiga kap till krypin för Chetröjjor och annat kuriöst. Trotts tiden på dygnet blir jag respektabelt bemött och känner mig mer än väl trygg i tillvaron, varats olidliga lätthet finns definitivt i denna del av La Habana.

Avslutar kvällen tillsammans med Mikael i hotellbaren med riktigt bra och nutida Kubanska musik, kan det bli bättre när man dessutom blir bjuden på en stor fet Cohiba...tror inte det.