Tema Kubaner

Vänligheten och frustrationen tävlar i Kubanens ögon när jag för femte gången frågar om det möjligen går att ordna med varmvattnet på mitt rum. Vi lever i så olika världar, hans och mina värderingar kommer för evigt spela på olika bräden. I hans ögon är jag leverbrödet och han får ständigt balansera mellan behovet att vara mig till lags och hans stolthet över att vara medborgare i ett märkligt land där hierarki och galen byråkrati genomsyrar allt. Låt mig ta några exempel på hur det kan se ut. I morse åt jag som vanligt frukost på hotellet, där jag visar fram ett intyg som jag fick när jag checkade in för samma dam som satt där i går. Hon för noggrant ner ett antal siffror i sin bok och hälsar mig sedan välkommen. Detta är hennes uppgift och så ser det ut var du än hamnar. För att beskriva lite hur det ser ut i kommunistiska samhälle vill jag pålysa denna lilla anekdot från konsthallen jag besökte för några år sedan i forna Östberlin. Utställningsrummen var fullkomligt nerlusade av gammal personal från kalla kriget, vakter vars uppgift var att bland annat hålla koll på oss besökare så vi inte överträdde någon regel. En mycket gammal dam jag tidigare sett mödosamt tagit sig i ultrarapid uppför en trappa blev strängt och högljutt uppläxad för att hon vilade sin arm mot en monter. Ting som empati och ödmjukhet existerade överhuvudtaget inte.

Restaurangen jag besökte igår visad på samma märkliga system. Matsalen plus uteserveringen rymde cirka sextio stolar. Dessa servades av minst tio servitriser, bakom disken stod ytterligare fyra personer var och en med specifik arbetsuppgift. En tog betalt, en tog tallrikarna från köksluckan och ställde de på disken, en skötte dryck och så vidare. Naturligtvis resulterade detta i värdelös service och ett iskallt engagemang för mig som gäst. Jag borde ju veta att jag måste be rätt person efter mer att dricka och inte göra livet komplicerat genom att be vem som helst. Varje moment som ska genomföras är hårt reglerat av sirapsseg byråkrati och det är svårt att inte låta sig imponeras över Kubanens tålmodiga, stolta och inte minst vänliga sätt att möta mig. Efter en stund med lite artighet och charm bryter jag naturligtvis ner även dessa fundamentala värderingar och blir blåst på några extra Pesos!