68 mil

Längden på sträckan från mitt hem till min käre bror är 680 km, oftast tar jag mig denna stycke bit genom Sverige med ett flygplan på en timme, snabbt och bekvämt. Men något väsentligt går förlorat med det sättet att ta sig från A till B. Personligen tycker jag själva resan ibland är en viktigare del än själva målet, eller kanske hellre målet kan lätt hamna i antiklimax av avsaknaden av resan med dess tidsåtgång och upplevelser. Jag reser helst i bil, där jag har kontrollen över fart och rast. Att vara ensam i bilen tvingar mig till lustfylld kontemplation, där jag kommer ifatt mig själv och gör sinnesberikande reflektioner. Att aktivt var en del i trafiken, känna tillfredsställelsen i planering och ödmjukheten i mitt körsätt passar in synnerligen bra på mitt sätt att koppla av. Att dessutom sitta i ett fordon som förmedlar och reagerar på ett exakt och inte mist inspirerande sätt gör ju resan än roligare. Att nå målet med resans belåtna ryggsäck är för mig hög livskvalitet.
Idag hade jag min goa dotter som ressällskap och det är svårt att hitta ett bättre sätt att mötas, fördjupningen i samtalet kommer liksom per automatik och ämnena kom till oss utan ansträngning. Närheten och närvaron trivs högeligen i detta rum och jag tänker lägga en stor del av min tid som pensionär åt att resa både när och fjärran.

Förälskad

Jag är förälskad!... i en bil?! Jo det är faktiskt så. För så där 20 år sen och fram till för några veckor sedan har jag gått och närt en dröm, en dröm att en dag få äga en alldeles egen Miata. Timmarna jag tillbringat i oförtruten jakt på information om denna lilla Roadster är oräkneliga och jag har säkert tröttat ut ett antal medmänniskor i min omgivning med djupgående tekniska beskrivningar om dess förträfflighet. Att uppfylla en dröm är stort och har försatt mig i ett starkt euforiskt tillstånd som tydligt kan liknas vid svårgradig förälskelse. För cirka tre veckor sedan träffades vi, nu i min ägo lilla Esmeralda som är 14 år gammal, har knappa tio tusen mil på trippmätarn, är vackert silvermetallic och har ett nedfällningsvänligt tak av galon. Hon (ja, jag vet att jag har besjälat ett fordon) ger mig exakt samma symtom som på tokförälskelse i form av sömnlöshet, aptitlöshet och fånigt leende över hela ansiktet hela tiden, men gud vad roligt vi har det. För att bli lite seriös och pålitlig bör jag nämna att Mazda har skapat en mycket potent bakhjulsdriven tvåsitsig sportbil på 900 kg med en exakt viktbalans, otroligt fin väghållning och dessutom till ett högst överkomligt ägande. Förmedlingen mellan väg och ratt är rak och direkt och lusten att fara fram på smala krokiga vägar är vanebildande.
I kväll ska jag slutför arbetet med den egentillverkade vindavisaren, sen väntar vi på varmt väder så vi riktigt kan hänge oss.

Fermenterad

Härom veckan träffade jag en människa som har mycket stor erfarenhet och kunskap om cigarrer. Hon har en cigarrbutik i Stockholm och stämmer inte alls in på bilden av en expert på tobak, men hon är fantastisk. Med tålamod och och ett Finländskt lugn förklarar hon allt du vill veta om fermentering, tobakssorter och tillverkarländer. Efter min lilla tripp till Kuba i januari har mitt intresse för cigarrer djupnat och jag är nu stolt ägare till en humidor (låda/skåp i vilken cigarrerna förvaras). Jag har lovat mig själv att göra min nya vän en visit i månaden och se till att lustfyllt hålla detta beroende vid liv och kommer alldeles säkert att återkomma här i ämnet.

T-faktor

En av livets viktiga ingridienser är möten, i dessa speglas din existens och innehållet varierar så klart från yta till djup. Möten väcker känslor och inte så sällan stannar man till en stund, begrundar och reflekterar över andra människors tillvaro och förmåga att beröra. Jag samlar på möten och gillar att katalogiserar de efter kvalitet där kvalitet står för något löst och en mycket personlig sammansättning av erfarenheter, närvaro och beröringsförmåga. Under en högst oplanerad tur i nya Miatan häromdagen, då jag och min bror passade på att besöka lite vänner längs vägen formade just ett sådant möte en rubrik på detta fenomen. En av våra gemensamma vänner personifierar på ett fantastiskt sätt höjdpunkterna i ett högkvalitativt möte. Med en djup ärlighet och sällsynt närvaro får hon en att stanna upp och och efter bästa förmåga landa i sig själv för en stund. I hennes ögon ser jag lite längre, känner lite mer, i hennes ögon ser jag en bild av mig själv som jag tycker om, ur dessa ögon strålar insperation som skänker hopp. Att ha gåvan och förmågan att möta människor med renodlad empati gör livet innehållsrikt och lätt, driver mig att fortsätta intresseras och låta mig beröras av mina medmänniskor. Tack T för att du finns och för att du ger mötet T-faktor.