Jag är förälskad!... i en bil?! Jo det är faktiskt så. För så där 20 år sen och fram till för några veckor sedan har jag gått och närt en dröm, en dröm att en dag få äga en alldeles egen Miata. Timmarna jag tillbringat i oförtruten jakt på information om denna lilla Roadster är oräkneliga och jag har säkert tröttat ut ett antal medmänniskor i min omgivning med djupgående tekniska beskrivningar om dess förträfflighet. Att uppfylla en dröm är stort och har försatt mig i ett starkt euforiskt tillstånd som tydligt kan liknas vid svårgradig förälskelse. För cirka tre veckor sedan träffades vi, nu i min ägo lilla Esmeralda som är 14 år gammal, har knappa tio tusen mil på trippmätarn, är vackert silvermetallic och har ett nedfällningsvänligt tak av galon. Hon (ja, jag vet att jag har besjälat ett fordon) ger mig exakt samma symtom som på tokförälskelse i form av sömnlöshet, aptitlöshet och fånigt leende över hela ansiktet hela tiden, men gud vad roligt vi har det. För att bli lite seriös och pålitlig bör jag nämna att Mazda har skapat en mycket potent bakhjulsdriven tvåsitsig sportbil på 900 kg med en exakt viktbalans, otroligt fin väghållning och dessutom till ett högst överkomligt ägande. Förmedlingen mellan väg och ratt är rak och direkt och lusten att fara fram på smala krokiga vägar är vanebildande.
I kväll ska jag slutför arbetet med den egentillverkade vindavisaren, sen väntar vi på varmt väder så vi riktigt kan hänge oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar