Distraktion

Idag fick jag ett uppdrag. Installera och montera platt TV hemma hos min bror samt koppla in Apple TV i densamma. Ett stadigt väggfäste skruvades upp med inte alltför mycket strul och antenn + ström anknöts, så här långt all OK. Sedan började strulet. Bror min har inget internet hemma utan kör med mobilt vilket har fullständigt satt myror i huvet på mej. Eftersom vi båda kör Apple produkter får man ibland räkna med att användarenkelheten sätter lite käppar i hjulen. Wifi och 3g går inte att köra parallellt på någon Mac och det ställer till det som bara den. Det blir otroligt mycket konflikter både tekniska som verbala. Ska försöka övertala min käre bror att det inte finns något alternativ utan Wifi måste installeras. Men på det hela fick jag en god stunds distraktion vilket är mumma för mina resenerver. Idag om en vecka befinner jag mig på Kuba! Har svårt att greppa det hela men är mycket förväntansfull. Till slut: -Bror, Du är bäst och jag älskar dig mucho.

På samma planhalva

Lite mer än dygn har gått sedan resan blev verklighet och jag befinner mig i ett rus. Min hjärna sänder ut endofinproducerande signaler i en konstant ström som försätter mig i ett säreget skick. Det är som att rulla nerför en backe med dåliga bromsar och sliten styrsnäcka, kan liksom inte kontrollera fart och riktning. Men jag gillar det, jag njuter som fartblind biltjuv. Det är som att var förälskad med allt vad det innebär, aptitlöshet, sömnsvårighet och stort fånleende på läpparna. Resfebern är på alla sätt en identisk känsla också fylld av rädsla, förhoppning och futuristgeografiskt dagdrömmande. Resfeber och förälskelse befinner sig helt klart på samma bollplan och jag vill absolut påstå i samma lag. Dessutom är de båda tillstånden mycket smittsamma. Min käre bror vilken jag bor hos fram till avresa har vid flera tillfälle luftat påstående och känslouttryck för en släng av samma åkomma. Det här är att leva, fullt och fast och med en energi som föder energi.

Havanna!

Morgon på Kyssinge Golf 

Igår var jag ordentligt förvirrad. Ägnade mig åt att söka resa och när jag så småningom kom i säng var förvirringen total. Plötsligt fanns det flera andra alternativ till Afrika, Kanarieholmarna och Thailand. Apollo har charter till Havanna och jag måste erkänna att tanken var mer än lockande, men det är inte "bara" att åka till Kuba. Visum och ordentlig försäkring krävs och innan jag somnade bestämde jag mig för att åtminstone ge det en chans. När jag så fått i mig frukostkaffet morgonen efter skred jag till verket. Kubanska ambassaden i Stockholm hade juluppehåll men eftersom jag befinner mig i Skåne ringde jag ambassaden i Köpenhamn och till min förvåning visade det sig att jag var välkommen in med pass, reseförsäkring och 180 danska kronor så skulle visumet vara ordnat på plats. Jag och min bror åker över den 4 och fixar denna lilla detalj. Försäkringsbolaget kontaktades och efter ett kort samtal med Achim hade jag rätt dokument i mailboxen. Så här långt drabbades jag av ett lätt illamående (svår grad av resfeber) men tog mig i kragen och beställde resan. Så den 5 Januari klockan 08:10 loggar ut från Kastrup för att 10-11 timmar senare sätta mina fötter i Kubanska mylla. Snacka om att utmana sig själv.

På väg...

Audi kan bygga bilar, min sons Audi 80 från -91 som tar oss genom Sveriges gråregniga landskap i fint mak. Stereon spelar Electric Six och vi mår bra. Passerade just Vättern som bjöd på en dyster vy, sedan kom regnet, ett finkalibrigt, vått regn. Resfebern höll mig vaken inatt med många tankar, resmål, packningslogistik och mitt i alltihop kom jag på att jag inte vaccinerat mig mot någon form av utländsk åkomma. Men som sagt, denna resa ska ju vara en utmaning så vi får se vad som händer. Just nu står det mellan Thailand och Las Palmas. Var ute på nätet igår och letade sista minuten resor och hittade riktigt billiga till Afrika, men det är kanske att gå lite väl långt i utmaningen.

Resfeber

Vet inte vad det beror på men jag får lätt resfeber och då menar jag inte inför typ världsomsegling av jorden, nä det behöver inte vara längre resa än till Flen. Framför har jag nu en ganska oplanerad resa, medvetet just för att utmana mig själv lite. Tillsammans med min son åker jag till Skåne imorgon för att umgås med min kära bror och fira Nyår. Därefter tänkte jag köpa mig en sista minuten resa i princip varsomhelst. Det ända kravet är att det ska vara varmt.  Eftersom jag lånat ut min lägenhet under januari kan jag ta god tid på mig och ta dagen som den kommer, det mina vänner är livskvalitet.

Reumatism och cancer

Ett besök på bilbesiktning väcker känslor, ofta negativa. På den tiden då ekonomin var skral såg jag detta fenomen som något nödvändigt ont och som alltid ställde till oreda i min plånbok. Idag tycker jag rent av att det är lite kul att få kvitto på att bilen är OK. Avregleringar har gjort att det numera finns privata alternativ och jag provade en sådan nu när det var dags för "Gretchen" att kollas upp. Väl på station ombads jag att vänta en stund efter betalning och passade på att slå min bror en signal. Vi kom att diskutera besiktningspersonal och var ganska överens om att det fanns en negativ klang i det yrket, typ personer med missvisat maktbehov. Just här föll det sig inte bättre än att just en besiktningsman överhörde mitt samtal och gav mig onda ögat. Såklart att det var den samme som fått till uppgift att ta hand om min bil. Han undrade ironiskt om jag tyckte att han bara skulle godkänna utan att ens se bilen vilket jag bestämt dementerade. Lite konstig stämning blev det, men med hjälp av lite charm från både min och "Gretchens" sida mjuknade han snart och vi hade en trevlig stund. Resultatet? Jo lite ledbesvär och en släng av röta påträffades som innebar några timmars jobb för mig. Återbesiktningen var en ren formalitet så nu rullar hon lagligt i två år till.

Arlanda by night

Att garanterat få höra sin dialekt kan ibland vara svårt i denna mellansvenska stad. Men tar man sig till en Malmögate på Arlanda så får man garantin uppfylld. Sitter här en fredagskväll med min dotter, vi ska på samma fest i kontinentstaden Trelleborg. Naturligtvis är flyget försenat så vi distraherar oss med digitalt alphaphet och bloggande.

37:årskontroll

När bilar blir gamla, typ trettio, befrias de från skatt. De behöver heller inte besiktigas mer än vart annat år. Tanken är väl att de som äger gamla bilar inte kör sina bilar så mycket och kanske tar hand om sin ögonsten lite mer än genomsnittet. Hur som helst är det dags för Gretchen att genomgå besiktning. Det är inte utan att jag är lite nervös för hur det ska gå. Det mesta fungerar fint, får hålla tummarna att hon låter bli att få ett av sina epileptiska elfel just under undersökningen. Det ända som bekymrar mig är handbromsen. Jag har ägnat ansenlig tid åt att få den att fungera utan resultat. Det sitter skivor bak så ok och trumma plockades av idag för översyn. Det sitter ett ganska sinnrikt självjusterande system för handbromsbackarna som tyvärr aldrig fungerat något vidare på 142:orna. Vad man får göra är att justera de manuellt. Jag lade ner tid och kärlek på alla delar, likväl blev resultatet minst sagt mediokert. Men så är det ju, man skaffar inte sig en gammal bil om man inte är beredd på lite motstånd. I morgon tar jag ny tag, har en idé hur jag ska få rätsida på det hela.

En tankvärd blogg

Skulle vilja att passa på och rekommendera en god väns blogg som ni hittar på http://www.livetarsomettsmorgasbord.blogspot.com/

Min svarta 142:a

Så klart att jag inte köpte en gammal Volvo i tron att den skulle vara cool eller vettig. Nä, det var mer slumpen som bidrog att det blev just denna gamla 142:a från -74. Ett akut behov skulle fyllas och annonsen på blocket väckte minne. Min första bil med nytaget körkort var just en vit -70:a. Hon döptes till "Gretchen" och gav mig många lyckliga mil.
"Gretchen 2" var från början vinröd, men hon var märkt av tidens tand och fick nya kläder i somras. Halvmatt, svart och med vita fälgar. Hon växer på mig! Hon får mig att gilla livet, med sina små besjälade nycker. Ständiga elfel som får reläer att låta som spastiska eltandborstar, vindrutetorkare i slowmotion och speedade blinkers. Men hon inger trygghet. I vintras startade hon i minus 31 grader och tog mig till jobbet, det ni!